onomatoblog

A few years back, I kept a debate blog before those existed. No, really. At that time, I was deeply impressed by columnists, all columnists, and wanted to be just like them. Thus, a blog. Although I didn’t call it that. I parked a journal at diaryland.com, called it ‘annaweekly’ and went about my business. I am not sure if anyone other than my friend Debbie enjoyed it (I am going to assume she did, because she kept telling me to update. And she had to tell me - the name ought to have been anna-about-once-every-thee-months) but I enjoyed having it, and when I abandoned diaryland in early 2003, I took my rants to the real world. Besides, my infatuation with columnists was over, and a realistic view of my own writing abilities had been established.

But I had something. At one time or another in 2001 (at the tender age of eighteen), I wrote an entry called “And what if I don’t want a thong?” about the underwear fashion at the time. It was, to put it lightly, a horrendous experience to try and find undergarments in those days. Hours and hours spent hunting for something in between old-lady-pants and porn thongs. So I ranted, and no one listened.

But today I would like to do the opposite. I would like to say Thank you! undergarment industry. Thank you for making boy shorts trendy. Thank you for realizing that although some people like thongs, not everyone do. Thank you for realizing that discreet can be sexy, that sexy in itself isn’t a requirement, and that pr0ny texts are not needed for panties to be wearable. Today, I can go into a store and find everything the porniest red lace to the most grandmotherlike beige cotton, and everything in between (like green cotton boy shorts with black stripes), and it makes me a happy camper. Such a little thing, it might seem, but it makes my world a happier place to be in.

Först och främst: glad namnsdag, Lars Winnerbäck. Och alla andra Lars, antar jag.

No, I am not going to another concert this tour. But the fact that the 18000-person one in Stockholm tomorrow is sold out… is somewhat fantastic. And somewhat sad.

And now I can’t get a hold of my love-on-vacation-in-Canada to tell him that he got an email about a job. But he might have freckles, so life is good.

Omprövning, Bernards City, Jönköping.

BC har numera både lättmjölk och laktosfritt som val (dock ej soja), och också ett antal nya kaffedrinkar på listan. “Kaffe karamell” är en caramel latte med grädde, marchmallows och kolasås, och det godaste kaffe jag druckit i Sverige.En tiopoängare!

I have found a cafe that will make me a caramel latte! With whipped cream and marshmallows, at that. Additionally, they offer 0.5% milk, as well as low-lactose. No soy though, but as am not allergic to milk protein, am not 100% caring. Except soy is tastier, but alas. Best coffee I’ve had in Sweden.

The following entry will be in Swedish. Comment if you want me to translate it.

Konsert, 4e augusti 2006, Huskvarna Folkets Park

Vulgär betyder från början vanlig, folklig, tillhörande pöbeln, låg. Någonting vanligt folk höll på med, och därmed dåligt. Man kan inte förneka att Lars Winnerbäck är åtminstone någon form av folklig, inte när han drar tusentals människor per konsert under en tjugoen konserter lång sommarturné, inte när alla de senaste låtarna hamnat på både trackslistan och svensktoppen, och när hans live-DVD legat på försäljningslistan i flera år. Men Winnerbäck är inte den vanliga sortens folklig; han spexar inte på Skansen eller i kändistidningar, han ger inte intervjuer om sitt privatliv (överhuvudtaget pratar han inte mycket med journalister), och han är aldrig, aldrig vulgär. Jönköpings Posten kallade Winnerbäcks konsert igår “väldigt svensk”, och det var den kanske. Mycket av Winnerbäcks framgång (som inte består av radiohits, vad ni än trodde) finns i hans trogna fans, och de hade inte varit trogna om de inte fått något tillbaka. Han skriver så att det känns. Inte tomma ord om hjärta och smärta eller att dansa hela natten, utan ärligt. Winnerbäck är en briljant textförfattare som beskriver saker precis som de är, utan storslagna gester och tomma ord, och utan att anspela på det lägre i folks sinnen. Tomhet trots eller utan ett förhållande, småstadens instängdhet eller storstadens hets, förälskelsens kittlande, shit, det tog slut igen, hur orkar man? Folklig behöver inte betyda vulgär om man inte utgår från att folk är dumma i huvudet.

Nå. En konsert måste vara i alla fall lite publikfriande, men det har Winnerbäck inte heller några problem med. Efter tio år har han en hel massa låtar att välja emellan, och publiken kan varenda en. Framförandet var tight, både av Lasse och av Hovet, låtvalen kanske lite väl tralliga, med värdet låg någon annanstans: herr Winnerbäck består till 100 % av scenkarisma. Han spelar, sjunger, ler, och publiken jublar och älskar honom; han ropades in för två extranummer plus ett till. Jag kan inte uttrycka det på något annat sätt än att det finns en kännbar värme mellan artisten och hans publik. Det hade kunnat regna, det hade inte spelat någon roll. Jag hade stått still i två timmar när konserten började, det stod ett gäng störiga halvberusade nittonåriga killar bakom mig, men det var okej när Lasse kom in på scen. Det fixade sig. Jag tror det kallas eufori.

När är nästa konsert?

(men jag måste i ärlighetens namn undra varför låtlistan inte lagts lite mer praktiskt, så att han sluppit byta gitarr mellan varje låt.)

Foto: Jönköpings Posten

Jönköping, Gasellen, A6:
Hade laktosfri mjölk (mellan) men inte just då, utan de fick hämta… fem minuter extra. Baristan visste inte riktigt vad hon gjorde, den vita chockladen var i småbitar och inte flytande (och smälte inte ordentligt) och den enda ordentliga inte-mocca-men-inte-vanligt kaffen hade apelsin is sig och smakade skit. BLÄ!
Och så fick vi inte en lägenhet vi sökte i Seattle, fan. Men jag ska på Winnerbäck-konsert imorgon.

Another of Jönköping’s coffee places turned out to be really bad. The only latte-esque thing they had contained orange, and tasted like shit. Low-lactose milk existed, but barely. And the white chocolate came in chips that didn’t melt.

Oh, and we didn’t get that apartment we wanted. Were cheated by landlord. Not that I am bitter.
Concert tomorrow. Look forward to a review.